Tar ut mina enda 200 kr från kortet och åker iväg (måste springa till tåget förövrigt)

när jag väl är där möts jag av ett underbart leende (som vanligt) och ler tillbaka.

träffar även på en mytomspundna Bagdad och får även ett leende där.

Nu kändes dagen helt okej igen, en bra dag må jag säga.

Allt glider på fram tills jag ska åka hem, sätter mig på tåget och det börjar rulla.

Då jag ser kontrollanten påväg genom tågkorridoren och som vanligt tar jag fram mitt älskade länskort och märker av fasa att jag inte satt på månadens lapp. Jag blir alldeles kall i magen men tänker att jag kanske kan fråga om det går bra ändå. Det gör det inte, med ett McDonaldsformat monobryn tar jag fram plånboken och mummlar för mig själv.

Jag av ren rutin ger konduktören mitt Visa-kort och kommer sedan på att kortet är tömt, så jag utbrister "Just fan, korthelvetet är tomt." och tar tillbaka kortet för att sedan betala kontant.

Det gick lika bra men ändå, tänk om jag bara hade kommit ihåg att sätta dit oktoberlappen.

Och med det här inlägget vill jag säga: Barn, tacka nej till droger.

(Och att konduktörer är fucking lömska och ska ej litas på)